Nedan följer ett något försenat blogginlägg angående den mytomspunna fjälltur vi i Naturguide 1 utförde.
Söndagen den 27e Maj beger vi oss till riksgränsen, väl framme börjar vi våran resa med ett studiebesök på deras anläggning, senare mot kvällen slår vi upp våra tält och kryper till kojs fulla av förväntan över vår annalkande tur.
På morgonen gör vi oss redo för avfart, vi startar från Katterjokk och halva gruppen åker i förväg med skoter samt två hundspann. Den andra hälften kämpar sig fram på skidor och planen är att vi ska vända om för att plocka upp dem när vi har slagit läger. Allting flyter på bra för oss som tog skotern och hundarna men efter ett tag blir vädret märkbart sämre. När vi inte har mer än någon meters sikt bestämmer vi oss för att vända om, men vi hinner bara någon enstaka kilometer innan det blir uppenbart att vi måste stanna för att slå läger och vänta ut ovädret.
Tälten klarar ovädret galant fastän det fladdrar på ganska bra i blåsten och vi tar oss genom natten helskinnade, så fort vädret blir bättre på morgonen så packar vi ihop och beger oss tillbaka till stationen i Katterjokk där vi möter det fundersamma gänget som åkte skidor.
Vi talar ihop oss och eftersom vädret ska vara liknande hela resten av veckan inser vi att vi inte kommer kunna genomföra turen som tänkt och beger oss istället efter lite funderingar till Gällivare eftersom det ska vara soligt och fint på Dundret.
Vi bokar två stugor på Gällivare camping och nästa dag tar vi oss upp på dundret med hundspann och skidor i underbart väder.
Så trots vårat missöde hann vi ändå med en fin dag på Dundret med hundarna och att fastna på fjället i oväder är i alla fall en väldigt bra erfarenhet att ha i bagaget.
